I minne cenotaphe af root ok bladh
Bleckar jach nedh å dhet såm een gång var
Dimmekläddt fjell ok diupa daalar
Som om hiorden drömpde i tung dwala

Näär elwen rööt, bjöd siönn opp til danz
Tidh ok rum stodh handt i handt i trance
Beskodha denna sidzsta simfoni
Et draugcrescendo lijkt nattelig magi

Vakna nij moste vakna alt förgåås
Soffua nij moste soffua
Att faa döö, är att faa vakna

"Mijn siäl är bedröffuat alt in til dödhen
Hvart är mijn modher, ok minne brödher?
Skepet mitt på haffuet ok på landet allena
Tagie migh heer i fraan"

Vakna nij moste vakna alt förgåås
Soffua nij moste soffua
Att faa döö, är att faa vakna"