När minnet av det forna bleknar bort
Gallras  gudshus och byar
Inget  ljus nu skina ner på Er
Naturen ger och tar vad Hon vill ha

Urkraften från bäcken nu förlorad
En  ström av ockra och död
Från  ett evigt mörker hörs ett skri
Ett skri ifrån svårmodets måne

När  allt begynte, då skuggan sörjde
När ord och sånger blivit bortglömda
När envar gräver sin dunkla grav
När drömmar kvävs av den gråa solen

De  sju haven lyfter sig över molnen
Ljuset som gav liv, nu borta
Ett kvävande mörker likt tusen ulvars käftar
Hand i hand under jordens bortgång

En döende sol
Horisonten så grå
Ett liv utan tro
Stillhetens vrå

Se hur vår stjärna
Med en klagan avtar
I denna sista stund
Där tårar är vår ända dryck
En nattvard för de dömda
Skymningsklagosång
Låt oss glömma och välkomna slutet

O du slukade sky
Det hopplösa livet
Blickar med avsky
Mitt öde är skrivet
Av blodet ifrån en bortglömd stjärna

O du slukade sky
Det hopplösa livet
Blickar med avsky
Mitt öde är skrivet
Av sorgen ifrån en hopplös ras

Se hur vår stjärna
Med en klagan avtar
I denna sista stund
Där tårar är vår ända dryck
En nattvard för de dömda
Skymningsklagosång
Dimväggen är nere
Nu skall jag finna ro