Hugo Alfvén
Gryning vid Havet
Blankt som en sköld av koppar och stål ligger havet
Men djupt under ytan går strömmen stark
Allt är så tyst, som om livet själv låg begravet
Under de nattsvarta åsarnas mark
Stiger ej morgonen snart över bergen?
Himlen är röd, det är ett hot i den vredesrodnande färgen
Stormen skall komma, stormen från havet
Stormen ryter och skrattar, stormen slår, manligt härlig och stark