Vi har väl inga hemligheter kvar
Men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
Och On the Road den fånigaste skiten jag har läst
För hjältar och hjältinnor stannar kvar
Med ryggen upp mot väggen, bara hud mot vassa eggen
Och de rivs och slår och bits för sina liv eller någon annans
De får ingen belöning men de kräver ingenting
De bara gör, biter ihop och håller käften

Älskling, det vi mest av allt vill ha
Är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
Där en löjlig dröm om flykt föds för att krascha och sen dö
Men hjältar och hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden och de värmer våra händer
Så vi inte tappar taget om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas på att någon däruppe ser oss
Någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
För något vi inte visste att vi gjort

För något vi inte visste att vi gjort
För något vi inte visste att vi gjort