Dananananana
Danananana
Dananana
Danananana

Dananananana
Danananana
Dananana
Danananana

Jag är en av stadens alla förtappade själar
Ett barn som du och de och alla de trakter i världen
En man av hat och kärlek, upp och ner, och ut och in
Jag har gett er allt nu är det upp till er, blir slutet fint?
Sakta men inte så säkert springer livet från mig
Alla ser draken som fastnat i trädet, men ingen når den
Jag vill inte vara cynisk men jag har aldrig litat ödet
Jag har litat på döden - jag behöver livet
Jag överdriver det vet ja, jag är ganska dramatisk
En hypokondriker och snart kommer cancern och tar mig
Trevar mig fram i ett samhälle byggt för någon annan
Där ingenting blir annorlunda om jag flyttar eller stannar
Allting kvittar för mig, kan världen gå under?
Tills där sitter jag ensam och väntar, längtar och räknar sekunder
För allting som kastas upp det måste ju falla ner
Jag hoppas jag slipper och göra det framför allt, framför er
Danananananana...
(Låt mig nu få andas ut)

Jag har alltid undrat "När vänder vinden för Ågren?"
Jag vill inte ha något sällskap - har inre demoner
En kamp på gott och ont utspelar sig in i mitt huvud
När det brinner i slutet av tunneln har cirkeln blivit bruten
Men tills den dagen får jag fortsätta ploga min snö
Friheten kommer den dagen som Johan är död...
Skriver om mig själv i tredje person
Det är lättare och handskas med problemen om man skriver en egen version
Jag har tröttnat på att ge mig själv alla falska löften
Ställer dörrar och fönster på vid gavel så allt är öppet
Ögonen tittar och tycker - försök och hitta mig nykter
Det går inte för jag röker och dricker för mycket
Det här är inget rop på hjälp, men ett medvetet val
Förlust har varit allt jag tagit, ni ser väl? - segern är kvar
Så jag siktar mot stjärnorna, når jag toppen av träden
Så har jag fått belöning för att jag gått den här vägen

Danananananana...
(Låt mig nu få andas ut)