[Intro]
Många låter rätt efterblivna när de rappar
Och det är samma tugg på samma dystra beat hela tiden

[Vers 1]
Jag skrider till verket och lämnar ett avtryck
Som lämnar ett intryck, som får dig att känna dig simpel
Lämna mig inte, stanna kvar vid min sida, finns för mig alltid
En hyvens karl som ler utav vänlighet, men det visste ni kanske?
Ni bor inne i staden fast klättrar utanpå muren
Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna
Ekonomin är noll, visst lånar jag gärna
Har mina trasiga blå jeans, fast de är hålen på knäna
Ge mig din välsignelse, lämna mig sen
Har fått en dålig ovana som blitt min endaste vän
Jag slår förgäves med min sten på det fuktiga krutet
Är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Den vackraste sången, den låten den har ingen titel
Vet att alla våra gudar gråter ut när ingen tittar
Men som man säger, vad som än fäller ditt timmer
Här är jag som första utgåvan på bara ett ställe i rymden

[Refräng]
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
[Vers 2]
Jag läser min tidning, ryser dock åt miljoner fel
Visst söker vi alla efter nåt som lyser upp vårt solsystem
Vem av er vet vart jag ska? Törs inte famla i blindo
Säger hejdå till det bästa, pussar mamma på kinden
De som inte har sett eller hört kommer att se
Jag skriver ur mig hela mitt liv för att ge bort det till er
Kort och gott, låter dock folk läsa mina tankar
Vad håller folk på med? Slår i botten här med mina ankare
Och du kan lämna mig nu, bara du kommer ihåg mig
Musiken har fångat mig och jag har fått Stockholmssyndromet
Fast turbulensen försöker jag sova ut
Hur kan det kosta dig likadant som den här röken jag blåser ut
23 år för en rad minnen berättas kort
Ser dem som fläckar på plagg som ingen kan tvätta bort
Här är jag, bor och lever på gatan i världen
Går igenom minfältet för att peka tillbaka på vägen

[Refräng]
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
[Vers 3]
Pierca min rygg med ett blocklås, häng mig i himmeln
Vänner försvinner in i mängden, ryktet blir bortblåst
Förvänta dig inget, här är verser och toner
Som bättre visioner av pest eller kolera
En turist i cynismen, så vad kommer att föreslås?
Skillnaden mellan flyga och falla är hållet man gör det åt
Och jag vet att många vill skicka mig till akuten
Fast jag inte är han som slår folk och får hem tjejen på slutet
Och när det går tungt är ni snabba på att vända ryggen
Var bussen redan på väg? Eller kom den för att jag tände ciggen?
Ta täten, för stigen till brunnen är lätt att hitta
Men när hinken är full är den lite för tung för att lyfta
Vet vad ni vill, för ni springer och frågar, jag hör er
När marken ger mig applåder och himmelen rodnar inför mig
Så där i mitten plockar jag rim med flottiga fingrar
Blickar mot skyn och fäller sen ut mina loppbitna vingar

[Refräng]
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär
Den fulaste mannen i världen
Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
[Outro]
Den fulaste mannen i världen, lustiga huset
Organism 12, DJ Large
Ny gryning, vi är tillbaka