Jag har en förtrollad grammofon
Som spelar var stund och timma
Som ångesten breder ut sig ifrån
Som giftig rök eller dimma
Enär då min sinnesro undergräves
Har jag försökt att ehuru förgäves
För jag vet varken hur eller var
Påverka dess repertoar

Den spelar bara en enda låt
Melodin kan jag inte minnas
Den kan varken les eller gråtas åt
Hur kan en sån låt få finnas?
Vem är det som spelar? För vem? Vad vill den?
Var sitter avstägningsknappen till den?
Den låter som en kloak
Den är en märkvärdig sak

Men blir den för tråkig och för bisarr
Och pauserna alltför korta
Då tar jag fram min gamla gitarr
Och spelar tills allt är borta
Och med ett ackord så att strängarna gråter
Hälsar jag elendet välkommen åter
Då startar den som i trans
Mot mig har den ingen chans
Spyflugor, råttor och annat smått
Är inte så trevliga heller
Men ingen lär få ett nervsammanbrott
Som hör hur illa de gnäller
Så jag låter elendet numera hållas
Det obehag som mig därvid vållas
Är helt av estetisk art
Man glömmer det ganska snart