Jag hittade fågeln, vid brunnen på gården
En rytande förvinterkväll
Den låg där på marken, med obrukbar vinge
Och med ögonen blanka av skräck
Jag slöt mina händer försiktigt runt kroppen
Och förde den in i mitt hus
Den åt och den drack, och den sov hela natten
Framför brasan tills elden brann ut
I gryningen vakna jag till av att fågeln
Hade tagit sej upp på mitt bröst
Där satt den och sjöng dom mest ljuvliga toner
Med sin rena och glasklara röst
Och tonerna fyllde mitt ödsliga hus
Till dom mest avlägsna vinklar och vrår
Sången gjorde mej glad, och mitt sinne blev ljust
För jag visste att nu var vi två

Jag köpte min fågel en gyllene bur
Och ställde den mitt på mitt bord
Den var med när jag skrev, den var med när jag åt
Och den var också med när jag sov
Jag prata med fågeln, jag spela för fågeln
Och den blev som en kär gammal vän
Och i mina stunder av sorg och förtvivlan
Så sjöng den mej lycklig igen
Med fågeln i huset var min ensamhet 'ver
Och snart kände jag livslust igen
Så jag bjöd hem till fest, och jag bjöd hem till dans
Och vännerna fyllde mitt hem
Vi satt hela nätter och pratade minnen
Ibland ända tills det blev ljust..
Och fågeln satt med oss, hur sent det än blev
Tills den somnade in i sin bur

Och månader kom, och månader gick
Och snart hade sommarn blitt höst
Och fågeln blev tystare för varje dag
Tills den slutligen miste sin röst
Den satt i sin bur och såg ut genom fönstret
Mot en himmel så blytung och grå
Och först i oktober förstod jag till sist
Vad den satt där och kikade på

Mot skyarna såg man dom flyga på led
På väg mot sitt riktiga hem
Dom reste på instinkt, dom följde dom lagar
Naturen så klokt har bestömt
Jag såg på min fågel, som satt där på bordet
Så fjättrad och sorgsen och tyst
Så jag öppnade fönstret, och jag öppnade buren
Och jag såg hur min fögel flög ut
Det går emot vår, snart ska träden slå ut
Nu är mörkret och kylan förbi
Jag går runt i min trägård och sneglar mot himlen
För jag vet att snart kommer dom hit
Och jag tror just en av dom kommer att göra
En extra sväng 'ver mitt hem
Om så blott för att visa sin uppskattning 'ver
Att få leva i frihet igen