Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns. Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans. Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon viskade till mig sitt våvv. Vi gick tass i hand och i mitt hjärta kändes låvv

Om man är liten och svag (änglarna gråter) och blir slagen med slag (när själar dör). Ingenting man begriper men hjärtat det skriker: "Varför?" Och man är liten och svag (mångubben snyftar), varje natt varje dag (bland tysta moln). Av allt ont blir man blå inuti utanpå varför finns jag? Men hemskhet kan vända och maskrosor tända sina knoppar att växa upp i gryningen. När spökena glufsar mot jaget då lufsar hon till oss mig och dig med all sin kärlek

Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, älskling du är som en ros. Du pussar mina ledsna tårar men din mjuka nos. Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon gör mig så varm och glad. Tillsammans går vi tass i hand på livets promenad. Hemskhet kan vända och maskrosor tända sina knoppar att växa upp till tusenden. När spökena glufsar mot jaget då lufsar hon till oss mig och dig med all sin kärlek