Det var när sommarnatten kom
Med doft från skog och mark
Då såg jag dig en enda gång
I Västerviks Folkets park

Du var det vackraste jag sett
Och hade ljusröd kjol
Din hud var brun, ditt hår var slätt
Och långt och blekt av sol

Jag ödde bort den bästa chans
Som livet nånsin ger
Vi dansade en enda dans
Sen såg jag dig aldrig mer

Jag undrar om du minns mig än
Och hur du har det nu
Det var ju ganska längesen
–om sommaren 37

Du blev väl säkert någons fru
Och hoppas det gick bra
Men kanske går du ensam nu
Och har det liksom jag

Och om du detta läsa får
Och du vill träffa mig
Så skriv till ”Karlsson –evig vår”
Och vet att jag väntar dig!