Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta
Oh av möda, vila och behag

Själv han är när mig alla dagar nära
För var särskild tid med särskild nåd
Varje dags bekymmer vill han bära
Han som heter både Kraft och Råd
Att sin dyra egendom bevara
Denna omsorg den har han lagt på sig
Som din dag, så ska din kraft ock vara
Detta löfte gav han mig

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i ordet mig förvarad är
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer
Ta ut ur din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Tills jag nått, nått det goda land