En daggvuren gryningshimmels disiga bud
Tjänar som arlaregnets segel
Till soleld begnistrar dess mantelskrud
Och var droppe bildar en spegel
Som länkas mot en rymd i bågad ström
Ett draperi som i bjärta kulörer sprakar
Skänkt ifrån molnkaravaners purpurdröm
Lika mystisk som modermörkrets drakar

Vad skedde om skapnaden blevo solid
En bro över svindeldjupa avgrunder?
Förgrenad vid galaxens gömda lid
Och stjärnhimlens brinnande lunder?
Skulle vi gå längs bågen tunn
Som vattenreflexerna fogar? (mot jordens grund)
Ösa vår visdom ur sagans brunn
Försjunkna i kosmiska skogar? (i en euforisk blund)

Prålande grann
Den tunna materian, genomstrålas
I solskensljus den funnit sin själ
I vattenrök sitt kärl
Väsenfylld
Av vädrets makt förgylld, nyanser målas
Diffusa konturer mitt hjärta när
Och fyller ett fjärilslätt begär
Jag välkomnar dig, sjufärgade dynasti
Som lindrar min ångest, min inre elegi

Prålande grann
Den tunna materian, genomstrålas
I solskensljus den funnit sin själ
I vattenrök sitt kärl
Väsenfylld
Av vädrets makt förgylld, nyanser målas
Diffusa konturer mitt hjärta när
Och fyller ett fjärilslätt begär