Hon var 15
Men såg ut som 22
Hon var hård
Livet lämnar spår
En kväll viska hon; "Jag är rädd för mörkret och det som bor där."
Jag var 13 år och lika rädd
Men det låtsades jag inte om

Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle sova i hundra år

Vintern kom
Och dom sa att du flyttat
Men vart då, det tala dom inte om
För det var bättre så
Än att jag skulle veta vart och varför
Jag var inte klar
Och jag vet
Det var nånting du ville säga mig

Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle brinna i hundra år

Jag såg dig sen
Efter flera år
Jag blev rädd, varm och ledsen
Ville säga hej när du gick förbi
Men du var inte kvar här
Du var nån annanstans
Nån annanstans

Jag ville säga att vi är mirakel du och jag
Vi är mirakel
Vi är mirakel, du och jag
Vi är mirakel
Vi är mirakel, du och jag

Det blir inte bättre för att tiden går
Det finns saker jag inte förstår
Du var den vackra
Du var den starka
Men du skulle sova i hundra år
Ingen annan fick komma in
Du sa att nyckeln den var bara din
Jag hade letat om vi hade vetat
Att du skulle sova i hundra år
Sovit i hundra år