Vi hade lämnat Östersund
På väg mot norr, mot en lycklig stund
Då stod hon där
Och hela bilen var kär
Vi börja’ titta under lugg
Av vad som sas hörde ingen ett dugg
För hon var där
Och hela bilen var kär

Bland älgar och skog
Våra hjärtan de slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon de log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna

Vi slog upp tältet vid en sjö
En plats så vacker att man kunde dö
Hennes blick när hon log
Vi kunde aldrig få nog

Bland älgar och skog
Våra hjärtan de slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon de log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna
Ingen såg va’ hon va’
Inte ens bilen var kvar

Bland älgar och skog
Våra hjärtan de slog
För den norrländska präriens gudinna
Hennes ögon de log
Och hon tog och hon tog
Hon var den norrländska präriens gudinna