Björn Rosenström
Brunnsparken
Natten är ung, tiden står still när vi sakta vandrar genom stan
Lilla lilla vän, mitt hjärta bankar, lilla lilla vän, var är dina tankar?
Stjärnorna i skyn lyser på oss två, inatt är det bara månen som ser på
Lilla lilla vän, din blick förför mig, lilla lilla vän, din blick förgör mig

Du och jag sitter ensamma i Brunnsparken, du är blyg och förlägen
Du och jag pillar lite på varann i Brunnsparken, jag tror det går vägen i kväll

Du viskar tyst till mig att du vill följa med mig hem
Jag kan inte säga nej till en sån som dig
Lilla lilla vän, som om jag tvekat, lilla lilla vän, som om jag nekat
Från en park som blivit tom, vid en vallgrav blank och tyst
Går en flicka som just blivit kysst
Lilla lilla vän och jag går bredvid
Lilla lilla vän, så stolt och lycklig för att få va med dig

Du och jag vänder ryggarna mot Brunnsparken, du är blyg och förlägen
Du och jag har haft vår bästa kväll i Brunnsparken, jag tror det går vägen

Dina små händer kring mina axlar, kläder på mitt sovrumsgolv
Månens ljus genom fönstret och två siluetter som dansar på väggarna
En natt av förväntan med underbara svar

Jag kan stanna för alltid om du vill
Och om du bara ber mig snällt
Jag stannar gärna för alltid om jag får
Och om du bara ber mig snällt
Jag kan stanna för alltid, om du vill
Och om du bara ber mig snällt
Jag stannar gärna för alltid om jag får
Jag stannar gärna för alltid om jag får
Jag kan stanna för alltid om jag får...