Jakob Hellman
Avundsjuk på dej
Du har sett mig gå omkring i natten här
I en gammal oåtkomlig atmosfär
Du har sett mig undra över livet
Men har du sett mig tjuvtitta på er?
I ett fönster i ett hus där jag bor
Låter dunkla lampor ana nåt, nåt så stort
Så du kan aldrig ana allt som jag vet
Visst ser jag ut som en poet
Jag stöter till dem då och då, men låtsas aldrig se
Alla dockansikten som du leker med
En sån som jag har högre pretentioner
Jag undrar var de är
Och hon lurar inte mig
Visst tänker jag väl så
Och hon säger aldrig nej
Kan tankar va så små
Du känner väl mig
Och du tror väl inte att jag är avundsjuk på dig?
Det händer att jag råkar gå där hon går
Och hamnar mitt i dofterna av hennes blekta hår
Då känns det som nåt som jag känt för länge sen
Det känns som liv, det luktar vår
Och hon lurar inte mig
Visst tänker jag väl så
Och hon säger aldrig nej
Kan tankar va så små
Du känner väl mig
Och du tror väl inte att jag är aaaa aa
Hon lurar inte mig
Visst tänker jag väl så
Och hon säger aldrig nej
Kan tankar va så små
Du känner väl mig
Och du tror väl inte att jag är avundsjuk på dig?