Eva Dahlgren
Syre och eld
Man vet när den kommer
Man ser det i rummet
Skeva konturer
Och så en människa i färg
Kolsyrat blod, och där förståndet bodde
Där växer vild och snårig skog
Man vet

Man vet för hela himmlen står i brand
Och jag önskar inget annat
Och jag önskar inget mer
Än att blåsa syre på mitt hjärta
För att det som brinner mycket skall brinna mer
Men aldrig nånsin brinna ner

Man vet när den kommer
Trots förvåningens skepnad
Trots att man helst ser sånt
Man redan sett
Och man kan vända i duschen
Och ta långa omvägar
Men man kan aldrig ändra de
Som redan skett
Man vet

Man vet för hela himmlen står i brand
Och jag önskar inget annat
Ja jag önskar inget mer
Än att blåsa syre på mitt hjärta
För att det som brinner mycket skall brinna mer
Men aldrig nånsin brinna ner
För jag blåser syre på mitt hjärta
För att det som brinner mycket skall brinna mer
Men aldrig nånsin brinna ner