Eva Dahlgren
Petroleum och tång
Vit frost över ängen bredvid skolan
En vind gav upp mitt i ett andetag
Men allt gick långsamt här redan innan jag for
Natten tvekade inför varje ny dag

Allt står i väntan vid dessa mörka vatten
Frusna människor vid Havsbadets station
Och om jag blundar kan jag känna doften
Petroleum och tång

Mitt blod för alltid i jorden här
Ödets nyck tvingar viljan på fall
En parantes blev ett helt liv med sorgen här
Och över alla husen lyser solen kall

Tiden har stannat vid dessa mörka vatten
Frusna bilder av en pendeltågsstation
Men om jag blundar
Kan jag känna doften

Nytjärad segelbåt och tång
Den doften
En bro i mig
Till allt som varit
Till minnеn som bor i mig
Men allt blev någonting annat
Och jag blev någon hеlt annan
Allt blev någonting annat
Än det vi drömde om
I staden som
Är petroleum och tång

Hård is över stadens nakna hällar
Och högst upp hotar kyrkan röd
Så många steg dit upp, så många gånger som jag räknat
Och aldrig lätta fötter, alltid tung blöt snö

Vi människor som bott vid dessa mörka vatten
Vid sträckans sista pendeltågsstation
Det kräver sitt mod att ta sig genom natten
Men mina minnen viskar kom
Petroleum och tång