Jag ser världen genom solglasögon
Du står vid Herr Dödens smärttröskel

Du är en perfekt start på en usel dag
Allt du glömt, och allt du förträngt
Nu kommer hela alltet åter tillbaka
Likt tusen och åter tusen knivhugg
En isvind av AIDS-infekterade rakblad
Jag kallar dig för "hora" av en anledning

Det var som en frusen natt i S:t Petersburg
Då öststatskylan inte direkt var på din sida
Tunt, stripigt hår, trådar av själanöd
Gaserna, utsöndrade från din anorektiska
Lungsjuka kropp, var kvävande
Klädd i trasor, drabbad av könssjukdomar

Du blir neddragen i det kolsvarta fördärvet
Tårar ger ingen fribiljett härifrån
Istället drog du otursdagens nitlott
Du har alltid varit död i mina ögon
Du ska nu bli det i andras, också
Dö för världen, som härnäst står på tur

Sakta försvinner ditt korta liv
Jag ejakulerar på ditt benvita lik