Mitt liv är inte alls de år som gått
Det är fina stunder och minnen jag fått
Vissa snedsteg har gett men som trängt
Men varje misstag var noga genomtänkt
Jag vet så väl att min natur är intensiv
Men hellre en skrynklig själ än ett slätstruket liv
Jag kan ha en kluven karaktär
Men jag vet precis vilka jag är
Nog kan jag känna mig skruttig när krämporna plågar och allt går i moll
När jag närmar mig 70 och vännerna frågar: "från vilket håll?"
Allt som skänker behag behöver bli väckt
Om jag tänkt en dag går det över direkt
Mitt liv på ålderns höst är inte lätt
Manegen måste krattas, för löven ligger tätt
En annan hattar mest men fattar visst
Att krattar bäst som, hah, krattar sist
Nog har jag strävat och stretat, bävat och letat en strimma av hopp
När jag mer än besviken dök ner i de diken som jämt dök upp
När drifter blir magra och viljan dement
Då tar jag en viagra och blir som cement
Min tid på denna jord, det är ett lån
Och ingenting jag kommer leva mig ifrån
Jag putsar på min glans med blankt begär
Men har man verkligen nå'n chans hos Sankte Per?
Kan en rådvill få en kod till hans port?