En gång var jag en pojke som byggde slott av sand
Jag var hellre vid havet med metspöt i min hand
När andra blev studenter och fick stora A
Slog jag på gitarren och tyckte det lät bra
Vår skola var skivaffärerna, vi hängde vid grammofonerna
Vi skrek över telefonerna:
Kom ut, kom ut, kom ut ikväll

Karusellkvällarna, vänd dig inte om
Karusellkvällarna, skruva upp radion

In kommer tåget till den stora staden
Där husen är högre, natten är ljus som dagen
Och varje landsortsromeo faller för Julia
Vi hade så mycket att dö för, så lite att leva av
Vi hängde på oss gitarrerna, vårt blod flöt under fullmånen
Jag skrek bakom mikrofonen:
Kom ut, kom ut, kom ut ikväll

Karusellkvällarna, vänd dig inte om
Karusellkvällarna, skruva upp radion

Satt på solglasögon, satte foten i gatan
Här låg drömmarnas damer och smutsiga lakan
Biljetter, gula, röda och blå. Karusellen började gå
Fast hundarna skällde tätt i vårt spår, fortsatte karusellen att gå
På de blå tågen såg vi igenom undren
Men i kärlekstunneln gick alla under
När morgonen kommer ligger Julia i sängen
Jag sitter vid fönstret och ser ut över ängen
Kaffe på spisen, cigaretten i munnen
Det är vad jag lever för, vanliga stunder
Det finns ett land varken norr eller söder om
Mycket större än du kan drömma om
Alla ni som aldrig skulle vända om:
Kom ut, kom ut, kom ut ikväll

Karusellkvällarna, aldrig glömmer jag dom
Karusellkvällarna, skruva upp radion
Karusellkvällarna, vänd dig inte om
Karusellkvällarna, skruva upp radion
Skruva upp radion