Florence Valentin
Sommaren kvar i mitt blod
Här går bussarna till stan varje timme
Fullt med folk när jag tränger mig på
Det har vart samma sak hela vintern
Och jag åker så långt det går
För det blåser kallt emot kinden
Det är så lätt att dagarna går
När jag bara står och tittar upp på himmelen
Med sommaren kvar i mitt blod

Då stegen känns så lätta där vi går
Där vi går, där vi går
Och jag vet inte vad vi kommer nå, nå, nå, nå
Men det vänder snart igen

Var har du vart, har du vart, hela vintern
När vi trampade sten och betong
Ifall jag blundar hör jag fälten slå i vinden
Med sommaren kvar i mitt blod

Då stegen känns så lätta där vi går
Där vi går, där vi går
Och jag vet inte vad vi kommer nå, nå, nå, nå
Men det blåser en vind i mig

Var har du vart, har du vart, hela vintern
Har jag själv sagt till mig gång på gång
För jag har väntat ganska länge här vid grinden
Med sommaren kvar i mitt blod
Med sommaren kvar i mitt blod