Kvinnan på min högra sida är blond och heter gull...
Hon lockar mig med karameller och ett underbart mjukt hull...
Hon bjuder ut sitt lager och säger: "för att affärerna ska gå
Tar jag tio för dom stora och även tio för dom små"...
Hon sjunger: "oh, la-la-la
Det är så man tjänar pengar uppå tarschan boulevard"...

Så jag vänder mig till vänster och där står en annan dam...
Hon tillhör besserwissermaffian, hon går på så jag blir lam...
Av alla dessa sanningar... Är det dom som jag vill ha?...
Hon säger hon kan ge mig mer, men det får räcka för idag...
Hon sjunger: "oh, la-la-la"...
Och hon vill så gärna guida mig uppå tarschan boulevard...

Det är väldigt vad det svänger, ena stunden är jag här...
Sedan springer jag på boulevarden för att stilla mitt begär...
Men skratta inte åt mig... Skratta hellre åt dom där...
Det är dom som är dom komiska figurerna enär
Dom sjunger: "oh, la-la-la, vi lever på att sälja oss uppå tarschan boulevard"...
Jag sjunger: "oh, la-la-la, ta och sälj era drömmar, är dom genuina betalar jag rätt bra"...

Man har frågat mig om ramlösa, man har frågat mig om kvarn...
Man har undrat om det finns några andra kvarvarande barn...
Jag säger som det är, dom var alla brickor i ett spel...
Men jag är inte riktigt säker... Det kan också vara fel...
Men om dom lever, "oh, la-la-la"...
Så har dom säkert etablerat sig uppå tarschan boulevard...

Det är en tummelplats för vackert folk och en vissnande elit...
Att jag råka hamna där hör egentligen inte hit...
Men jag trodde mer på männiksor som värdera döda ting...
Än jag trodde på mitt ursprung, på mig själv och allt i kring...
Men jag lever, "oh, la-la-la"...
Trots att jag har sprungit runt uppå tarschan boulevard...

Men den som söker, han skall finna, och jag fann till slut ett hål...
Ur vilket jag kröp fram och sa: "nu vet jag var jag tål"...
För att riktigt kunna skilja ljus och mörker från varann...
Och för att värdesätta frihet bör man ha pinats lite grann...
Jag sjunger: "oh, la-la-la"...
Medans blicken sakta sveper nerför tarschan boulevard...
Jag sjunger: "oh, la-la-la, jag har samlat på drömmar men dom flesta har runnit ur min hand"...

Jag har faktiskt jagat spöken och demoner till och med...
Jag har krigat med mig själv, jag har fått stryk och slutit fred...
Och när alla andra drömmar om en framtid har dött ut...
Då återstår blott en men den har varken början eller slut...
Jag sjunger: "oh, la-la-la"...
Och jag letar efter tvärgator bort från tarschan boulevard...

Du och jag från 46 och åren däromkring...
Vi står vid samma vattenhål men vi fattar ingenting...
Strupen din är torr och du är nästan desperat...
Men det kostar på att släcka törsten, det är uppenbart och klart...
Och vi sjunger: "oh, la-la-la, har man pengar har man lycka uppå tarschan boulevard...
Ja vi sjunger: "oh. La-la-la, och har man köpt sina drömmar där har nån duktig jävel sagt vad man ska ha"...

För det finns ingenting att upptäcka... Det finns dom som har upptäckt allt...
Dom har testat hårt och delat ut stjärnor och getingar i spalt efter spalt...
Men jag vet en sak dom inte upptäckt och inte har förstört...
Det är summan av all vällust och vemod som jag ännu ej berört...
Och som jag funnit, "oh, la-la-la"...
På mina otaliga vandringar längs tarschan boulevard...

Jag tillhör ingen rörelse, jag tillhör ingen sekt...
Jag är mig själv, jag står och faller ensam om jag blir knäckt...
Men dom kommer inte åt mig, dom kan aldrig få mig fatt...
Jag har fått ordentligt försprång och jag springer som besatt...
Och jag vet att: "oh, la-la-la"... Jag har formats om av livet uppå tarschan boulevard...

Åh älskling håll din bakdörr öppen, jag kanske kommer nu ikväll...
Om jag skulle lyckas ta mig härifrån, jag ber dig vara snäll...
Jag vet att alla ursäkter som jag måste slänga fram... Begraver du med ett leende och säger: "nu har vi äntligen varann"...
Och jag sjunger: "oh, la-la-la"...
Och berättar för dig om livet uppå tarschan boulevard...
Jag sjunger: "oh, la-la-la, här har du mina drömmar och för dom har jag fått betala bra"...
Vet du att kärleken är röd när den blöder?...