Jag stod på tå i ingenmansland och kika över muren
På ena sidan låg en öde strand, på den andra låg kulturen
I ett hav av obeskrivbart kaos och gifter
Var i all världen ska människorna ta vägen med sina drifter
Men jag log när hon kom till mig och sa:
"Det kanske ordnar sig"

Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för freden
Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för segern
Jag kysste henne... Jag kysste henne... Jag kysste henne...

Det var en solig söndag i mars och året var nittonhundraåtti
Jag hade äntligen gjort mitt val, och det var ingen fälla jag hade gått i
Jag hade bara tänkt mig för, och om nu livet inte ska försvinna
Ska alla hot och risker bort, och om vi hjälps åt ska vi hinna
Och jag log när hon kom till mig och sa:
"Det måste ordna sig"

Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för freden
Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för segern
Jag kysste henne... Jag kysste henne... Jag kysste henne...

Men det blev en natt då allting dog eller frös fast i mitt inre
Besvikelse och tvivel överallt, men icke desto mindre
Blev jag övertygad om att kampen just har börjat
Och det som hänt, har hänt, har hänt
Och det är ingenting vi ska sörja
Och jag log när hon kom till mig och sa:
"Det kommer att ordna sig"

Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för freden
Och jag kysste henne våldsamt... Oh, för segern
Jag kysste henne... Jag kysste henne... Jag kysste henne...