Ensam hör jag vargar yla, ångesten ger ej respit
Vad hjälper det att gråta som en kvinna?
Här ute härskar snö och kyla och den som finner stigen hit
Kommer endast att slutligen finna

En frusen kropp på ett iskallt golv
En brukad hylsa kaliber tolv

Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej

Eftertankens kranka blekhet
River i min trötta själ min tid är förbrukad och förverkad

Bleka skuggor i månens sken
Hjärtat stannar tungt som sten

Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej
Ett sting av smärta ett stänk av krut
Är den enda vägen ut
Sedan är alla plågor slut
Du har övergivit mig
Men nu när slutet visar sig
Ber jag dig, förgätmigej