Här ryter nordan liksom björnen över tundran
Här piskar snön vart sinne hårt som inlandsis
Här väcker norrsken våran vördnad och förundran
Och här har överlevnaden ett pris

Den varg i flocken som ej bidrar under jakten
Förverkar rätten att i lyan krypa ned
Ty den som viker av ifrån den hårda pakten
Han är dömd, och han dör allena med

Men ingenting kan förändra att
Vi står på förfäders mark
Gudarna vakar över oss inatt
Ännu är livslågan stark

I köld och storm jagar hungriga vargar
I fäders spår rinner Bothniablod
Ivriga käftar som river och sargar
När död är kraft och levnadsmod
Bothniablod

Du som i tron om att vårt liv är något annat
Än blott en kamp för överlevnad varje dag
Du dväljs i dunkel som för evigt är förbannat
Och i mörkret bliver livets låga vag