Ingenting är för givet, förgängligt är livet
Och mörkt som en kolsvart korp
Vår kamp är beständig, och marken oländig
Vårt hem äro blott ett torp

Men när jag ser dina vinterögons klara blåa färg
Är jag säker och vet att viljan kan försätta berg

Genom allt
Genom natt, genom dag
Genom allt
Tvenne hjärtan, ett slag
Genom allt

Om allt är förbannat, då finns inget annat
Än trofasta andetag
Om ock världen brinner, och hoppet försvinner
Förbliver det du och jag

Liksom älven är blodet för ett plågat kveneland
Är din isblåa blick den kraft som styr min håg och hand

Du vet att jag skådat mot avgrundens djup
Och stod som ett skälvande vrak
Vid kanten som vidrör det brantaste stup
Tills du gav mig hoppet tillbaks