Krigare bliv vid din läst
När häcklarna skrattar som mest
Böj dig ej för hån eller för spe

Svik ej dig själv och din tro
Låt hatet och skratten bero
Du ser vad andra icket vilja se

Fåren hatar herdehunden
Ty han påminner fåren om en best
Man vill ha honom gömd och bunden
Hatad, hånad, skydd som pest

Med huvudet långt ner i sanden
I tron att faran inte finns
Får väktaren blott kalla handen
Alla blundar, ingen minns

Lejonhjärtat slår
När björnen står vid grinden
Spring dit ej andra går
Låt oss spränga fram
Känner du hjärtats slag?

Känn den kalla vinden
Än skall det gry en dag
Förutan skuld och skam
När tiden har kommit för strid
Blir häcklaren blygsam och blid
Och söker skydd i skuggan av din sköld

Låt honom göra sin bikt
Gör sedan endast din plikt
Imorgon väntar hungersnöd och köld

Ja fåren hatar herdehunden
För han minner dem ständigt om varg
Men när vargen kommer vandrar hunden
Dit där vintern väntar kaos

Pöbeln har ej insett vikten
Av att slå vakt om vad de har
De häcklar den som axlar plikten
Och hatar den som klingan drar

Herdehund håll fast ditt vapen
Med skorpionens grepp av järn
Med trots emot vidundergapen
Ställer vi oss till motvärn

Ett lejon dväljs i varje hjärta
Som av frihetslängtan slå
Som tyngt av sorger, ve och smärta
Ändock emot striden gå