Det här är ingenting som någon annan borde höra
Men jag kan inte sluta njuta av att klaga igen

Jag har byggt in mig bakom självföraktets hårda väggar
Och jag kan inte se något annat än min längtan bort
Från årliga repriser, bort från meningslösa kriser
Jag vet att ingen ställer lika hårda krav på mig som jag
Och om jag inte slutar vältra mig i gamla minnen
Så kommer självföraktet bli min enda vän

Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland
Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland

Vi delar minnen med varandra du och jag
Och för att glömma har vi träffats här idag
Ilskan finns här men ingen känns vid den
Vissa tror de pratar, andra skriker

Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland
Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland

Det här är ingenting som någon annan borde höra
Men jag kan inte sluta njuta av att klaga igen
Det här är ingenting som någon annan borde höra
Men jag kan inte sluta njuta av att klaga igen
Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland
Vi är oändligt långt från att förstå varann
Men jag tror att vi gör det ibland