Jessica Andersson
Fötterna på marken
Jag är 40, jag är 14, jag är 4
När jag skriver till dig från ett ingenstans
Ett oktober barn med blicken under luggen
Som önskat att hon var nån annanstans

Som ett skrubbsår sitter dolt under min klänning
O de svider o de bränner faktisk än
När jag står på knä i sten och grus och gråter
Är de nu och nyss o ändå länge sen?

Jag finns till, står upp än
Med fötterna på marken och blicken i skyn
Jag finns till, jag andas än
Med fötterna på marken och blicken i skyn

Fast jag vet att ingen hand kan fånga tiden
Finns en saknad som vi båda dela stort
Men jag vet att de jag skriver ligger oläst
I ett silverskrin låst och undan gömt

Jag finns till, står upp än
Med fötterna på markеn och blicken i skyn
Jag finns till, jag andas än
Med fötterna på markеn och blicken i skyn

O försoning, läkande försoning
O försoning, skriv ett lyckligt slut!

Jag finns till, står upp än
Med fötterna på marken och blicken i skyn
Jag finns till, jag andas än
Med fötterna på marken och blicken i skyn