Lilla vackra Anna, om du vill
Hörer dig mitt hela hjärta till
Jag är öm och trogen
Och i dygder mogen
Tycker om att vara jäv och gill
Minns du hur vi lekte alla dar
Smekande varann som mor och far
Redde ler med handen
Byggde hus i sanden
Ack, hur lätt och lustigt livet var
Men den glada tiden snart försvann
Jag fick lära tröska och du spann
Du gick vall i skogen
Och jag körde plogen
Mera sällan sågo vi varann
Blott när sommarn stod i blomsterkrans
Och när julen bjöd oss upp till dans
Kunde vi få råkas
Rodna, le och språkas
Aldrig någon större glädje fanns
Så det varit har i många år
Aldrig nå´nsin läkas mina sår
Aldrig är det roligt
Aldrig rätt förtroligt
Om jag icke Anna råka får
Vad jag tänker eller vad jag gör
Står mig samma glada flicka för:
Ofta plär jag drömma
Att den trogna, ömma
Anna blir min brud, förr än jag dör
Kärlek sådan oro kallas plär -
Ingen vet just vad den skälmen är:
Blott att han kan plåga
Sätta oss i låga
Som på en gång roar och förtär
Röda kinder, stora ögon blå
Vackra händer, nätta fötter små
Rund och vit om armen
Blommig full i barmen
Det är någonting att titta på
Lilla Anna, snart flyr dagen bort
Livet har blott en och den är kort
Liksom spån i strömmen
Som en bild i drömmen
Hastar människan till en bättre ort
Men på resan till den ljusa sal
Genom jordens mörka sorgedal
Ville Skaparn ställa
Att oss göra sälla
Glädjen i en trogen makas val
Snälla Anna, när Gud skapte dig
Tänkte han helt visst i nåd på mig
Kom att ja mig giva
Och min maka bliva
Så skall det bli ljust på livets stig
I en liten stuga ska vi bo
Leva med varann i frid och ro
Lära barnen kära
Gud och kungen ära:
Det ska bli så roligt må du tro!
Sist vi följas åt till himmelen
Råka far och mor på nytt igen
Bliva åter unga
Börja åter sjunga
Kärleken är livets bästa vän