En kväll när hösten blåste frost i mina tysta rum
Inför dikt och fantasi stod tanken styv och stum
Då kom det som en dimma, som en skepnad vid min bädd
En ande rörde vid min panna, jag blev inte rädd
En slöja svepte mot min kind, och allt som varit kallt
Töade i värmen av en bild som tog gestalt
Hon bar en klänning vid och vit, den natten när hon kom
Stolt och stark med ljus i blicken svängde hon sej om
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen
Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än
Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång
Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång
Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Nu sitter jag och väntar fast jag vet jag är en narr
Med mitt tomma glas och med min tonlösa gitarr
Jag väntar på en vandrerska som brukar hälsa på
Kommer, kommer ej, jag tror hon kommer nog ändå
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen
Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än
Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång
Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Skynda innan lågan fladdrar till
Förbrinner och försvinner
Beatrice, Beatrice, rör vid mej igen
Tag min hand och visa mej att jag kan sjunga än
Beatrice, Beatrice, hjälp mej än en gång
Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång
Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång
Du som inte tröttnar fastän vägen känns så lång
Kanske bor i denna natt vår allra bästa sång