VERS 1:
Om jag vissla mot ekarnas pekande kvistar
Ska asfalten ge mig ett svar
För jag har sparkat på stenar
Det ligger i fickan, tvåtusen små stenar och jag
Åh jag undrar och sparkar på stenar om natten
Kring vägen där berg möter grus
Och utan mörker blir allting så ljust för mitt öga
Och mörker blir alltid till ljus

Hur kan en sån sak som att veta hur han var
Göra att jag inte blir likadan

Det bara en sak, jag vill veta hur han var
Så att jag inte blir likadan
Bara en sak, jag vill veta hur han var
Så att jag inte blir likadan

VERS 2:
Om jag färdas med ärliga ord från mig själv nu
Blir asfalten sakta min grav
Där min hopplösa nätter blir bättre och bättre
Ska jag brinna ut och bli kvar

Ta några hårda tag så faller alla grenar av
Då ska jag sluta söka gömda svar