Alf robertson
Jag är min farsas far
Jag är min farsas far:
Många många år tillbaks, när jag var 23
Gifte jag mig med en änka som var väldigt grann att se
Själv hade hon en vuxen dotter med långt och eldrött hår
Och farsan föll direkt pladask, dem gifte sig samma år
Så farsan blev min svåger, jag har inte hämtat mig ännu
Min dotter blev min mamma, för hon var ju min pappas fru
Och för att röra till det värre, om det är möjligt i någon mån
Blev jag en dag själv farsa, och fick en liten son
Min lille son blev då förstås, en svåger till min far
Han blir även min farbror, men vänta det är mycket kvar
För om han var min farbror, blir hans sonson, nu är det spin
Till änkans vuxna dotter, som förstås var svärmor min
Och farsans fru fick sen en son, i utvecklingens namn
Så han blir ju mitt barn barn, när han var min dotters grabb
Och min fru är nu sin mammas mamma, visst blir det konstigt här?
För även om hon är min fru, är hon min farmor nu!
Och min fru är nu sin mammas mamma, jag är hennes barn barn!
Och varje gång jag tänker på't, så är det själva fan!
För nu har jag ju blivit, det värsta som finns kvar!
För som make till min farmor, har jag blitt min farsas far!