Där sitter det en bonde på sin traktor nere i skåne
Och vänder jorden varligt med sin plog
Och långt långt därifrån i Västerbotten
Står en man med såg i hand och fäller skog
Och en fröken på ett dagis mitt i Knivsta
Torkar ömt en tår från barnets kind
Och fiskaren från Smögen på sin skuta
Trotsar västerhavets friska vind
I Borlänge går någon av sitt skift i morgonljuset
Och hemma väntar sängen en kopp ?
En väktare i Kalmar gör sin sista rond i varuhuset
Och i bilradion på vägen hem hör han nåt om barnatro
Och någon skurar toaletter på stationen i Västerås
Och drömmer om en resa till solen i april
Och busschauffören i Solna
Sätter startnyckeln i låset och säger till sig själv
Då tar vi då en dag till

Det behövs inga blommor och medaljer
Och ingen behöver hålla några långa tal
Känslan av att ha ett värde räcker bra
För det kostar på att ta sig igenom alla bataljer i denna jämmerdal
Och alla vill ju vara någon värd att ha

I min radio hör jag aldrig om bonden om nere i skåne
Och ingenting om honom i norr som fäller träd
Och i tidningarna ser jag aldrig nånting om dom människor som faktiskt ännu orkar hänga med
Får nånsin dagisfröken i Knivsta ett enda litet tack nångång?
Och vem, vem hyllar väl en fiskare från Smögen
Bortsett från i en och annan sång?
Och jobbaren i Borlänge, han är väl inte tillräckligt fosterländsk
Där han går sitt skift i svettig och oljig overall
Och blir väktaren i Kalmar någonsin vald till årets svensk?
Och blir busschauffören i Solna nånsin van vid våld och skrov?