Esbjörn hazelius
Lise och love
I bokskogens djupa famn, dдare bodde en familj
Det var nog lдngesen nu men jag minns det om jag vill
Lyckan log I kapp med solen tills allt fцll ihop en dag
En man och en kvinna, tvе barn, och mannen det var jag

Ni var aldrig mina men I hjдrtat sе var jag som er far
Och jag дlskade er mamma men allt falnade tills ingenting fanns kvar
Tvе smе oskyldiga mдnniskor led vuxenvдrldens kval
Fцrlеt att jag bara fцrsvann sеdдare, jag hade inget val

Lise, om du visste hur jag har lдngtat efter dig
Love, du дare stor nu, har du nеt minne kvar av mig?

Minns ni sista gеngen vi sеgs, nдare vi lдmnade vеrt hus?
Vi skojade och lekte tafatt med hцstens sista ljus
Jag drцmmer om er ofta, att jag hеller er sе nдra I min famn
Om jag kunde stanna, men jag vaknar nдare jag ropar era namn

Lise, om du visste hur jag lдngtat efter dig
Love, du дare stor nu, har du nеt minne kvar av mig? (x2)