Alla ljusen är släckta, och staden är tyst
Det är tomt nu på gator och torg
Och människorna sover, som vakna nyss
Blev det dagen i glädje och sorg
Alla fönster är tomma, som blundande hål
I ett ansikte gjort av sten
Jag är ensam på vandring på väg utan mål
Fastän natten är kylig och sen

Du ska vandra för alltid till fläktarnas sus
Och i nätternas dofter och ljud
När gatlyktor värmer med milda ljus
Stadens fuktiga asfalts hud
Och tankar bär dig dig och natten den gick
Snart ska morgonen bli till dag
Bara stjärnspegel såg när du lyfte din blick
Ditt innersta sannaste jag

Stjärnspegel vackra, vagga mig nu
Du såg mig och känner mitt namn
Nu vaknade staden och klockan slår sju
Låt mig vila nu i din famn

Sov lilla människa, somna i frid
Lämmna allt nu som det är
Släpp alla tankar låt drömmen ta vid
Blunda och du ska få se