De Vacraste Ordern

Min värld var klippor och sand
Mot min sorg fanns ingen bot
Men som ett under
Flöt livet iland
Fick fäste och slog rot
En vind torkade tåren
Som solen om våren
Livet log en stund

Och en sten föll till jorden
De vackraste orden
Fick liv när du viskade mitt namn
Allt det svarta och vita
Fick färg och gav vika
Den dagen du tog mig i famn

Jag var hemlös och rädd
Så vilsen i min ensamhet
Föga anade jag att jag blev sedd
När jag som mest behövde det
Ett ljus släckte natten
Som den törstiges vatten
Livet log igen

Och en sten föll till jorden...

Nu lyser marken så grön
Hela havet vilar blankt
Medan luften är doftrik och skön
Och du finns överallt
Men då var allt så meningslöst
Av ömhetsbrist mitt hjärta frös
Tills du kom

Och en sten föll till jorden...