I Folkets Park uppå en scen där sitter jag nu så alle'n
Och räknar mina brutna ben ity min lilla hjärtevän hon har slagit mej igen
Adjö åt fru och extra-fästemö, av båda två så fick jag spö
Så det sa smackismack, så jag packade och stack
För se ni:
Den ena var min lilla solros
Den andra lagade min rotmos
Tills att hon tog och flydde sin kos
Till Dalarna på fjorton dars semester
Haha, då började jag sjunga tvåstämmigt
Jag tyckte att det svängde så klämmigt
Men så en dag så blev det trestämmigt
Tut-tut-tut-tut då tog det slut
Jag rådde ej för att min fru stack in örat
Da-dam
Det var då det skar sej
Min egen lagligt vigda cher amie stod och lyssna bak ett draperi
Och klämde i en annan harmoni: Drasut! Sen åkte jag ut
Så jag fick lägga på en rem, jag tog min trunk och skubba hem
Till Sturegatan 45. Till stenarna där barn jag lekt och mor och far har smekt
Mitt hår. Det var som vore det igår
Och därför fällde jag en tår och femton till när jag hörde denna drill
Från förtstukvisten
Du var vår egen lilla solros
Du nordens egen lilla fransos
Nu har vi mist krediten där hos
Din svärfar han som äger speceriet
Nu får du gå och käka rotmos
Nån annanstans och sjunga blues
Så stängdes dörren så att min nos
Kom i kläm. Det var dock mitt hem!
Jag borde förstått att den blues som jag hottat
Mens hon var väck veckor i sträck
Var just så fräck så att den tog knäck på äktenskapet
Nu får man gå och dricka rotmos
Nån annanstans och sjunga blues
Och skölja ner med dubbla maltjuice
På något sjapp. Jag önskar jag slapp
Så nog saknar jag i bland
Det schlaraffenland
Som mej vid speceristens dotter band
Ack, ja!