Min förtvivlan är klädsam
Särskilt bedårande
I pojkarnas ögon
Utåt är jag stolt och trotsig
Inombords kadaverdisciplin

Min förtvivlan ska bara anas
Som en eldsvåda i fjärran
Och dess återsken på himlen
Sprider ut den i lagom doser
Faller allt som oftast i apati

Sen nås jag av en idé
En ung mans leende
Och då är jag med igen
Tar mig fram genom täta klungor
Tar mig fram med oerhörd energi

Och när halvåret har gått
Då överlåter jag resterna
Åt andra och konstaterar
Att för mig är historien utagerad
Finns inget mer att utvinna däri

Om detta var dåtid
Om det här var min ungdoms vårar
Skulle jag väl vara
Ganska lätt att förlåta
Jag ligger här och väntar på ett annat liv