Jag lever mitt i mediadrev och karaktärsmord
Där social ingenjörskonst ger mig näsblod
Vi är i nedärvda traditioner, jag svär bror
Samhället i kognitiv dissonans – din själ dog

Politisk propaganda, kompis, jag har läst nog
Allt är färdigförpackat, experterna förklär ord
Dom ena menar att kontot kan bli så här stort
Dom andra dejtar hopplösheten på sin vägkrog

Omstöpning av människosjälen tills du blir immun
Repetitionens invaggande trygghet blir ditt rus
Dagis, skola, media, tomt skal i retur
Kretsloppet ger dig undervisning livet ut

Konsumera mera säger din mirakelkur
Försäljningskampanjen omvandlar dig till avundsjuk
Kommersiell hypnos: du måste ha det nu!
Så ner på knä och be för makt och pengar – sa er Gud

En dogmatiskt världsbild kallas för vanligt nu
Det som inte är mainstream klassas galet, Du!
Kan se fritänkare vid trottoarens grus
Du tyckte nåt offentligt och det innebar ditt slut

Social isolation, när självständigt tänkande förkvävts
Vad spelar det för roll – alla spelar teater här
Maktgiriga galjonsfigurer pekar ut vår väg
Retorisk vallning leder oss: självcensurerad värld
Stereotyp i loopmode, kändiskult med samma slips
Du i självbedrägeri – självkänslan hamnar sist
För Instagram har lyckats patentera narcissism
Allt mister sin skönhet där nöjesbranschen samlar dricks

Överklassbarnen på skivbolagen stryper din själ
För uppfinningsförmågan är död men ytan: konstnär
Artister är Pavlovs hundar, kopplet knyter dom väl
Så vacker tass tills allt du står för flyter isär

Jag är inte han, låt det andas
Jag är inte han, låt det andas