Markus Krunegård
Kär i en borderline
Tittar på solen när jag tittar på dig
Jag ser Gotlandsfärjan närma sig
Hand i hand i Nynäshamn
Det här är ett minne som jag inte har
Som jag hittat på för att jag trodde att det
Kunde gå att bli vi två igen
Jag är född stressig och kräver mer
Kan inte bara sitta ner och se hur saker blir
Då förstör jag hellre allting
Förlåt är ett ord men jag menar det
Jag vägrade och lyssna när du pratade om sen och senare
Och just nu hatar jag mig själv
Jag var kär i en borderline
Fanns inga gränser som jag inte kunde tänka mig och spränga
För att få va med dig