Markus Krunegård
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp
Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort
Jag saknar ord. Jag saknar tankar dom jag har är gamla
Användna på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar
Vi skulle setts i London men du hade busat bort ditt vett
På tiotusen meters höjd spydde jag på en toalett
Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan
Härlig bloody Mary blev förfärlig när allt tog slut i den krasch
Där jag gick sönder o gav bort mig själv till andra bit för bit
När jag var klar fans inget kvar. Jag vände inåt o kom ut
Som nånting nytt nåt ljust jag hade velat visa upp för dig
Men du var färdig klar o vidare sa ”tack men nej”
Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll
Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll
Linjen är tunn o alltid nära till allt som är grönt o grant
Rim o reson. Bot o bättring. Ge mig en chans till jag kan
I sena nätter efter fester tänker efter vad är sant
Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att
Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir
Det skrämde andan ur mig sen gömde jag mig i ytterfil
Din nya kille är smart o pratar fort med svåra ord om allt han gjort
Jag muckar gräl med allt det där jag också vill men inte törs
Först efteråt blir saker klara varför ska det vara så
Om några år kan vi springa på varandra o säga så illa kan det gå
Aldrig rätt tid. Aldrig rätt plats
Det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid rätt plats
Jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger sorg o skam
Dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann