Född under kalla stjärnor
Långt bortom nordanvind
Där havets fradga bringar kölden
Ock till väderbiten kind
Mig funnes ej att ärva
Som husets yngste son
Jag bordade ett långskepp
Som tog mig därifrån

Jag sökte efter lyckan i öster
Där sidenvägen löpa genom främmande land
Jag hörde ofta gudarnas röster
Som ledde mig att leva medelst vapen i min hand

Svärdet är min lag
Jag följer det och jag
Drar mitt sista andetag
När jag dör en dag
Som en Varjag

Jag har sett strider rasa
Jag har sett fränder dö
Jag har hört skriken utav fasa
Över blodig snö
För silverglans och ära
För längtans starka kraft
Bakom den sköld jag bära
Med grepp om yxans skaft
Jag gingo fram med väringalidet
Där liv var så förgängligt som var man voro hård
Mitt namn har jag med jaktdolken skrivit
I en träbänk i en kyrka uti Miklagård

Svärdet är min lag
Jag följer det och jag
Drar mitt sista andetag
När jag dör en dag
Som en Varjag

Det står ett hus av timmer
I Holmgård vid en sjö
Så ofta jag förnimmer
Hur hårt det var att ta adjö
Jag såg mot soluppgången
Jag steg ombord på nytt
Men plågan har mig fången
Jag ångrar tiden som har flytt

Åter for jag östvart med långskepp
En sista gång mot strider långt från dem jag håller av
I öst har jag fått lycka och glädje
Och nu skall som det tycks mig också östern bli mitt slut och min grav

Svärdet är min lag
Jag följer det och jag
Drar mitt sista andetag
När jag dör en dag
Som en Varjag