Jag voro där, med Harald Hårdråde
Hans lag var krävande och sanningsenligt hård
Jag var en krigare som stod i Haralds nåde
I nio år som väring uti Miklagård

Harald, Harald
Harald Hardrada
Harald, Harald
Harald Hardrada

Han kom från Noregr, reslig och besluten
Han tog sin rätta plats som ledets kommendör
Snart vi förstod att hålla danyxa och truten
När Harald talade, vi svarade med honnör

Jag kom från Svitjod med drakskepp över haven
För att som livvakt tjäna ryktbarhet och guld
Beredd att taga hedern med mig ner i graven
För att från kejsaren ej tvingas utav skuld

Vi nordmän i ett mannabund
Som icket vek för en sekund
Var väring trogen som en hund
För heder och för silvеrpund

En värings ed är mer än ord
Den vuxit har ur frusеn jord
Till Miklagård från höga Nord
Hör Heimdall blåsa väktartonen
Harald, Harald
Harald Hardrada
Harald, Harald
Harald Hardrada

Med knä om knä, vi tågat mot arméer
Vi gingo segrande ur mången bloddränkt strid
Vi blevo rika män när plundringens troféer
Tillföllo oss som gick i väringarnas lid

Haralds befäl var gott stoff för legender
Hans starka vilja gav oss kamplust, glöd och mod
Den siste vikingen som uti starka händer
Höll kejsarliv och guld som färgats av blod

Främst vi gick till hårda tag
Tillika främst till dryckeslag
Men stridsberedda natt och dag
Stolt och hedrad voro jag

Med guldpokal och ädelt vid
I örat sken en röd rubin
Men hårt vi höll om disciplin
Och ögat fäst på kejsartronen

Jag tog mig hem, när Harald togs till fånga
För jag var trött på både romare och sol
Minnen och ärr är djupa och är många
Där jag nu gammal endast nöter på en stol
Harald blev kung, det kunde man ha gissat
Han dog i England och då dog en del av mig
Att han var hård har inte någon missat
Att han var ädel och min hjälte vet de ej

Vi nordmän i ett mannabund
Som icket vek för en sekund
Var väring trogen som en hund
För heder och för silverpund

En värings ed är mer än ord
Den vuxit har ur frusen jord
Till Miklagård från höga Nord
Hör Heimdall blåsa väktartonen

Med guldpokal och ädelt vid
I örat sken en röd rubin
Men hårt vi höll om disciplin
Och ögat fäst på kejsartronen

Harald, Harald
Harald Hardrada
Harald, Harald
Harald Hardrada