[Vers 1]
Skulle min röst tystna, mina toner dö ut, har jag mig själv att skylla
Egot manar på mig, jag har anat hur det känns att hyllas
Ska det va drivkraften i en, vrid tillbaks tiden
Se hungern som allra först fick mig att dras till musiken
Har tryck för bröstet ibland, känns som det grävt sig fast
Andas lugnt, jag har nästan börjat tro det är mitt straff
För min otroliga lättja, ofta min vilja strandar
Min musik är min musa, men hon blir illa behandlad
Men jag plockar fram min penna, skriver ännu en rad
Och spiller ut hur det känns på mitt blad
Min musik har alltid varit mitt stöd när jag ser tillbaks
Om jag misslyckas då blir det nog mitt vackraste nederlag

[Refräng]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det

[Post-refräng]
Men är du stolt över det?
Det är klart jag är stolt över det
[Vers 2]
Mina ögon läcker och det luktar bränt, min blick är tom
Går inte ur sängen för fint väder och ett litet stycke sol
Vad är det alla sjunger om, något slags beryktat mod?
Nej, låt mig straffa mig själv ifred, just en snygg metod
Fast jag vet, undrar ändå vad som är felet med mig
Satte mig i sitsen när jag valde att spela spelet
Överlägsen motståndare, ändå spela jag på det
Var så nerkärad att det gjorde ont att se på dig
Vad jag menar, aldrig menade inte av lika art
Tids nog blev du hemsk och jag blev likadan
Inget mer du och jag, trots allt mitt eget val
Slet blicken från det vackra, ett nödvändigt nederlag

[Refräng]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det

[Post-refräng]
Men är du stolt över det?
Det är klart jag är stolt över det
[Vers 3]
Hon flyttade till huvudstaden, från Norrland begav det
Tidiga 80-talet, fick arbete, fixade bostaden
Hon hade redan sin syster där och
Vips hade hade hon bytt stad och bytt karriär
Men vad fann hon? Kärleken lurade runt hörnet
Brukar ju göra det, hon blev handlöst förälskad med huvudet före
I en älskvärd man, om han hör detta
Vet han i alla fall att känslor fanns en gång tiden
Andra nu, han sa det att det aldrig skulle vara någon annan
Hon sa detsamma, två år senare fick de barn tillsammans
Men nåt skulle hända, han var inte längre den han var innan
Behandla henne som ett svin behandlar en kvinna
Hur skulle hon våga det, men lovade sig själv
Att hennes barn aldrig skulle växa upp i ett sådant hem
Lämna smärtan, lämna rädslan, lämna honom
Flyttade tillbaks till Norrland och lämna Stockholm
Hon och hennes son i livet, en kamp att vinna
Och det gjorde hon och hon blev världens starkaste kvinna
Ensamstående med ett eget barn, och hon gjorde det säkert
Att det aldrig nånsin skulle bli ett nederlag
Mamma jag älskar dig

[Refräng]
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det
Vi är mänskliga så vi får göra fel
Plötsligt hände allt och det blev så som det blev
Och du är mitt vackraste nederlag
Och jag är stolt över det
[Outro]
Men är du stolt över det?
Det är klart jag är stolt över det