Uno Svenningsson
Finns inga farväl mer
Vi sprang över öppna fält så nakna hand i hand
Med alla våra vackra löften på en jord så fuktig och varm
Tårfyllda läppar kysste varann
Som om dom ville veta alla svar
Jag skulle bli lycklig när jag blev stor
Nu för du mig vägen fram

Finns inga farväl mer
Finns inget som skiljer oss ifrån varann
Finns inga farväl mer
Här finns mitt Eden mitt försvunna land
Finns inga farväl mer...

Jag gick hela vägen upp till mig själv
För att kunna se mitt eget inferno
Mitt inre jag som aldrig vågat säga som det är
Då tog du min rädsla min hunger mitt begär
Jag behöver inte längre vara rädd
Sida vid sida i ett brinnande fält står vi starka och hela igen

Finns inga farväl mer
Finns inget som skiljer oss ifrån varann
Finns inga farväl mer
Här finns mitt Eden mitt försvunna land
Finns inga farväl mer
Vi två behöver verkligen varann
Finns inga farväl mer
Här finns mitt Eden mitt försvunna land
Du är så lysande och självklar
Som sista bladet i en bok
Finns inga rader kvar att gömma sig i
Vi står nakna inför varann

Finns inga farväl mer
Finns inget som skiljer oss ifrån varann
Finns inga farväl mer
Vi två behöver verkligen varann
Finns inga farväl mer
Finns inget som skiljer oss ifrån varann
Finns inga farväl mer
Här finns mitt Eden mitt försvunna land
Finns inga farväl mer
Vi två behöver verkligen varann
Finns inga farväl mer
Du är mitt Eden mitt försvunna land
Finns inga farväl mer...