En gång i tiden hade jag ett imperium i en gyllene ålder
Jag hölls upp så högt
Jag brukade vara gigantisk
De brukade hylla mig
När de såg mitt ansikte
Nu är jag rädd för att jag fallit från nåden

Och jag känner det som att mitt slott faller i bitar
Och jag ser alla mina bryggor brännas ned
Och du vill inte lära känna mig
Jag kommer bara göra dig besviken
Du vill inte lära känna mig nu

En gång i tiden var jag ett stort hopp för en dynasti
Folkmassorna brukade lyssna på varje ord
Och de litade på mig
Deras tro var stark
Men jag pressade bort alla för långt
Jag höll fast vid bitterheten
Tills den förstörde mig
Makten gick till mitt huvud
Och jag kunde intе sluta
De som jag älskade, försökte hjälpa
Så jag lät dе gå
Och här sitter jag ensam
Bakom väggar av ånger
Faller ned som löften
Som jag aldrig höll
Och jag känner det som att mitt slott faller i bitar
Och jag ser alla mina bryggor brännas ned
Och du vill inte lära känna mig
Jag kommer bara göra dig besviken
Du ville inte lära känna mig nu
(nu)

Mina fiender och vänner ser min ärofyllda tid gå under
Jag vet inte hur det kunde slutat på detta vis
Röken bolmar från mina skepp i hamnen
Folk ser på mig som om jag är ett monster
Nu skriker de vid palatsets närmaste grindar
De brukade skrika mitt namn
Nu skriker de att de hatar mig
Ville aldrig att ni skulle hata mig...

Mitt slott faller i bitar
Och jag ser alla mina bryggor brännas ned
Och du vill inte lära känna mig
Jag kommer bara göra dig besviken (bara göra dig besviken)
Mitt slott går i bitar
Du ville inte lära känna mig nu