Kameleontisk är den mannen i sitt inre
Jag försöker hålla mig på min kant
Hans hjärta verkar vara gott som guld
Hans hjärna som en mångfacetterad diamant Kameleontisk är jag i mitt inre och så svår att förstå Men jag vill bara ha honom intill mig Jag vill bara han ska vara nån jag kan lita på

Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en ända hem
Vem kan man visa det förlovade landet
Och sitt eget Jerusalem

Hypnotisk är den blick han besitter
Och så behagligt loj
Ibland har han räckt mig sina händer
Ibland har jag trott han är mitt ankare min borg Men så undrar man med honom som med floder Ska man dränkas eller varligt segla fram Man undrar om han döljer vassa tänder Man har ju märkt att dom med vassa tänder ofta liknar lamm

Kan någon själ begripa
Hur man vet vem som kan ta en som man är Vem kan han visa sitt innersta inre Utan att vara en förlorare för det

Han väcker min hunger, min förtvivlan
Men också min varma sympati
Hasardspel är vad kärleken är
Sägs det och det ligger det kanske något i Hasardspel eller inte, det ska spelas Spelas högt, fast fallet kan bli hårt Ibland har han räckt mig sina händer Ibland har han sagt sånt där som du och jag och vårt

Kan någon själ begripa
Varför ord som vi och vårt gör mig så svag Ibland har han hjälpt mig att glömma Hur ensam jag är för ett tag
Kan någon själ begripa
Varför det gör så ont så ont så ont att se Så sluter mina ögon och låtsas Att jag inte vet hur ensam jag är Jag sluter mina ögon och låtsas Att jag redan glömt hur vacker han är