Peter Jöback
Stockholm i natt
Jag lägger på och springer ut utan att låsa
Jag står på Götgatan det verkar alltid blåsa här
Vid Skatteskrapan känns det som
Om hela himlen håller på att falla ner

Jag skyndar vidare går norrut genom natten
Jag minns att det var här på Medborgarplatsen
Som Anna Lindh höll sitt sista tal
Det var september 2003

Samma år som vi sågs nån gång på Gondolen
Sen sågs vi igen och jag längtade så
Det var nånting i luften den hösten
Det var dimman och ljuset och rösten

Refr
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
Känner doften av rädsla från Stureplan
Och jag vill bara gråta
Så vackert är Stockholm i natt

Och jag går Skeppsbron framåt, böjer mig i vinden
Det verkar regna nu, jag torkar mig om kinden
Och i vattnet ligger båtarna
Jag gissar att de längtar härifrån
Jag står på Norrmalmstorg och tänker på Clark Olofsson
Så många chanser, varför tog han aldrig tag i nån
Och samma sak med mig, det är så lätt att stanna kvar
Så svårt att gå

Och jag minns att jag såg dig på Berns Terass
Och jag tänkte på allt som jag kunde ha haft
Och jag tänkte på livet jag levde
Och jag ångrar det mesta, hur blev det så

Refr
Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
Jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
Jag vill bara gråta
Så vackert är Stockholm i natt

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
Känner doften av rädsla från Stureplan
Och jag vill bara gråta
Så vackert är Stockholm i natt

Och du ringde till sist och jag rusar ut
Alla ord alla drömmar om lyckliga slut
Är det äntligen nu det skall hända
I Stockholm i natt
In på Riche lilla baren den är full och varm
Och jag känner en hand fånga upp min arm
Och jag vill bara gråta
Så vackert är livet i natt

Refr
Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
Känner doften av rädsla från Stureplan
Och jag vill bara gråta
Så vackert är Stockholm i natt

Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
Jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
Jag vill bara gråta
Så vackert är Stockholm i natt

I natt

I natt